I fredags åkte vi "hem" till Sverige. Vi startade vid 18-tiden och kom fram sån 23:15 ca. Gpsen fann en väg som bara skulle ta 4.5 timme, så vi satsade på den istället för den vanliga på strax över fem timmar.

Vi hade ju otur med vädret då det var dimma nåastan hela vägen. Och på vissa ställen såg vi bara 50 meter framåt. Vi såg bara EN sån "väg-reflex-stolpe" åt gången. Och dom är väl på 50meters avstånd?

När vi kom fram så var det helt tomt på hotellet. Det visades sig vara bara vi och ett rum till bokat. Vi valde att bo i en stad som ligger ca 20 minuter ifrån där jag förrut bodde.

På lördagen efter frukosten så gick vi ut för att kolla hur bilen mådde. Den ville absolut inte starta. Och vi hade parkerat i en liten, liten nedförsbacke, men allra längst ner. Så vi fick putta upp bilen på isig asfalt för att sedan försöka rulla igång den. Men bilen ville fortfarande inte starta. Efter många försök så fick vi tillslut igång den, men så la den helt plötsligt av igen. Och så fick vi börja på nytt igen. =(

När vi hade fått igång den en andra gång, så fick sambon åka runt med den en stund, medans jag sprang in och snabbdushade (fick barra kallvatten, det varma kom först när jag var fârdig..)

Vi hade ju helt plötsligt väldigt kort tid på oss att fixa oss fina, eftersom vi hade hållt på med bilen i ungefär en timme. Vi skulle ju iväg på barndop. Det var därför vi hade åkt till Sverige denna helgen.

Dopet var en halvtimmes bilresa bort. Och vi stressade väldigt mycket. Vi kom till kyrkan 3-4 minuter innan dopet skulle starta. Och vi var ju såklart de sista som kom, pinsamt!

Efter kyrkan blev det fika och presentöppning. Och pinsamt blev det igen, då vi var dom första som gick därifrån. Men vi skulle vidare för att träffa min familj.

Så då blev det en bilresa på tio minuter igen. Och så kom vi fram till mamma och lämnade ifrån oss julklappar och födelsedagspresenter till henne och min bror + fru.

Och så tog vi med oss mamma vidare till mormor och morfar för att lämna julklappar och presenter där också. Vi stannade där i några timmar och snackade. Sedan reste vi tillbaka till hotellet.

På hotellet blev det tid för middag och vi valde att testa tacobuffeen de hade. Den smakade absolut inte taco!! 

Efter middagen fick vi äntligen slappa av lite på rummet. Innan det blev dags för att pynta sig igen då vi skulle iväg och bowla med några kompisar (bl.a. mamman till barnet som döptes). Efter bowlingen så blev det någon drink och sedan gick vi vidare till nattklubben.

Och efter några timmar där så vred jag ju knät..

På söndagen kom vi iväg från hotellet mellan 11 och 12 har jag för mig. Då fick vi först åka i 35 minuter för att komma till apoteket. Och på den mataffären hade dom rullstol att låna ut, så vi passade på att handla billig mat också.

Hemresan gick väldigt bra. Förutom smärtan i benen då.. ;)

Stackars sambon fick springa i trapperna flera gånger hemma, för att få upp all packning och presenter och mat. Och ändå var han färdig för jag hade kommit upp..

Så det var helgens Sverigetur.. =)

Idag var jag iväg på IHC för första gången den här veckan. Men fy så sliten jag blev. Det tar på kroppen att hoppa på kryckor!

Imorn ska jag dit igen. Först ska fysioterapeuten undersöka mig. Hon ville kolla så att det inte var nå vatten i knät. Och så ska hon ge mig några övningar för att få igång knät mer. Sen blir det möte med coachen igen. Efter det är det meningen att jag ska på kursen i sömn. Men jag får se om det blir av eller inte. Min skjuts ska hoppa över den kursen den här veckan. Så får se om vi hinner få tillbaka bilen så sambon kan hämta mig. Annars får jag hoppa över kursen jag också. För jag tänker inte åka spårvagn och tunnelbana och gå en massa i över en timme för att komma hem. Jag är alltför sliten- och har för ont i benen för det.

När jag kommer hem på eftermiddagen så ska jag skynda mig att baka cupcakes. För på kvällen ska jag iväg till en vännina som ska nån form av "party". Perfect home, tror jag det hette. Och jag har lovat att baka tills dess. Skulle egentligen göra det idag. Men glömde köpa vissa ingredienser och hade inte funnit det gamla receptet på den supergoda frostingen som jag använde mig av i somras till bröllopet jag var på.

Nu har jag funnit receptet. Och även letat upp två olika recept på muffins som jag tänkte pröva mig på. Sambon är snäll och har lovat att hjälpa mig om det blir för slitsamt att hoppa runt på ett ben. =)

Jag ska försöka komma ihåg att ta bilder på resultatet. Var ett tag sen jag la ut någon bild här. Men så har jag också varit väldigt dålig på att skriva sista veckorna.. fy på mig..

Godnatt till er!

Natten mellan lördag och söndag, då jag var på akuten ang. benet, så blev jag faktist väldigt irriterad på personalen där.

När jag skulle skrivas in så sa jag klart och tydligt att jag bodde i Norge, när dom inte fann min adress på datan (Jag spenderade nämligen helgen i Sverige).

Men ändå så hade dom tillslut lyckats fiska upp en adress jag flyttade ifrån för fyra år sen! Jag har faktist t.o.m. haft en annan tillfällig adress efter den, som min post kom till under mitt första år i Norge.

Så jag fick ge dem min norska adress som dom skulle skicka fakturan till. För dom kunde absolut inte ta emot pengar direkt. Så det kommer bli extra mycket jobb för mig (och dyrare) den dagen jag går fakturan. Då jag måste leta upp iban- och swift-nummer för att kunna föra över pengar till sverige. Och att föra över pengar till sverige kostar extra. Sen måste jag också räkna om valutan..

Men det som verkligen störde mig var (förutom att allt tog sån jäkla tid då dom inte äns kunde hämta medicin, bandage och kryckor samtidigt, utan var tvungna att springa tre gånger med lång väntetid imellan) att när jag frågade efter receptet som dom skulle ge mig. Så halvt dumförklarar dom mig och säger att den har skickats elektroniskt till apoteket. När jag frågar vart apoteket ligger och om dom har öppet dagen efter när det är söndag så dumförklarar dom mig igen och säger att jag ska till ica maxi för att få min medicin.

Det pratades typ fyra gånger under min vistelse där, att jag bor i norge. Varför kan dom då inte berätta för mig på en gång att jag inte ska leta efter ett apotek, utan att det ligger i en matbutik. Och den matbutiken ligger en bit bort från centrum också. Idioter!!

Jag nämnde ju väntetid..

Självklart så förstår jag att det är stressigt på ett sjukhus, särskilt när det skärs ner på personal hela tiden. Och akuten är det ju alltid väntetid på.. Men jag hann se två andra patienter under tiden jag var där och åkte omkring i korridorerna. Och det satt sån 8 personer i någon form av personalrum, mestadels av de 2,5 tim jag var där.

Personalen ska absolut få rast. Men måste alla ta den samtidigt? Nu vet jag ju inte om dom satt och pratade om viktiga ting där inne. Men när dom samtidigt är otrevliga mot mig så höjs irritationsfaktorn ganska mycket, på minsta lilla ting.

När jag sen skulle hämta ut medicinen på apoteket så fick jag ju problem igen pga att jag itne bor i Sverige längre. Han i kassan fann oxå den näst sista adressen och ville använda den. Varför kommer inte min sista adress upp nånstans? Min post lyckades ju komma dit!

Jag fick iaf medicinen och när jag frågade om det var varningstriangel på den, så kände jag mig återigen korkad. För varningstriangeln togs tydligen bort för flera år sen. Då när jag berättade vilken medicin jag tar till vardags och frågade om det var ungefär det samma, så visade det sig att den absolut inte var lika stark. Men han i kassan skulle ändå halvt skryta om vad det var för medel i den och att man måste vara försiktig och ting pga att den var så stark.. Jag tror han gillade sitt jobb faktist =) , för det var bara två före mig i kön och ändå fick jag vänta i närmare 20 minuter. Han gillade att prata med sina kunder, han försökte ju att prata väldigt länge med mig också.

Så även om jag först var irriterad (skyller på värken i benet), så blev jag ändå lite glad av att se någon gilla sitt jobb och vara trevlig mot folk. âven om det tog onödigt lång tid!

Jag tänkte börja inlägget med att berätta att jag alltid varit lite av en otursfågel när det gäller skader. När jag var liten så var jag väldigt vild av mig. Och ofta slutade det med att jag hoppade kryckor eller åtminstone hade bandage nånstans.

Jag har faktist tappat räkningen på hur många gånger jag har hoppat på kryckor. Vi hade typ 3-4 olika par kryckor ståendes hemma, alltid. Bara för ifall nåt skulle ske, och det gjorde det ofta.

Jag har också alltid varit lite klumpig av mig. Varje vecka slår jag i benet/foten/tån i nånting som är i vägen för mig.

Men sista två åren har jag faktist varit ganska "skadefri". Om man inte räknar med att jag varit sjuk med smärtor då. ;)

Det "stora" skaderna (då räknar jag inte vanlig stukning av någon hand eller skärsår/brännsår i fingrar och händer), har varit att jag i februari för snart två år sen, vred knät när jag åkte snowboard. Första timmarna kunde jag inte gå på benet, men sen blev det bättre och jag kunde halta på det. Den värsta smärtan gick över på några dagar. Men jag klarade inte att åka snowboard mer den vintern.

Förra sommaren råkade jag ut för en hjärnskakning (på jobbet, då det flög ner extremt tunga ting i kylen på mig), och några veckor senare fick jag njursten. Njurstenen räknas ju inte till en skada, men den gjorde så ont så jag ville bara skriva det ändå..

Men förrutom dessa tingen så har det bara helt vanliga småting som egentligen inte är värda att nämna, då det är vardagsmat för mig.

Så egentligen har jag då varit fri för "större" skader senaste året. Och det har varit riktigt härligt! Men så kom förra veckan.....

På måndagen var jag på ihc och trände som vanligt. Jag kände mig väldigt sliten, så valde att värma upp längre på löpbandet, för att få mindre tid över till styrketräningen med maskinerna.

Sedan på den gemensamma styrketräningen utan maskiner (vi använder bara vår egna kroppsvikt och trännar mest mage och korsrygg) så klarade jag inte av att göra vissa övningar som jag klarat tidigare, pga att det gjorde för ont i ryggen, och jag blev väldigt snurrig i huvudet och kände mig halvt svimfärdig. Jag drack lite vatten och tänkte att det snart går över. Det blev tid för den avslutande konditionsträningen där vi skulle köra intervaller på löpbandet. Men eftersom jag inte var helt i form så valde jag att bara gå i olika tempon, istället för att löpa. Men vet inte om jag valde att ta den snabba perioden lite för snabbt eller nåt. Att kropppen kanske inte riktigt hängde med.. För helt plötsligt sa det bara pang i nacken.

Jag kände en ilning från nacken ner genom hela vänstersida av ryggen. Och min vänstra arm vill inte riktigt fungera normalt.

Jag fick då avbryta träningen och försöka göra några övningar som kunde mjuka upp den eventuella sträckningen jag hade fått. Men det funkade inte och armen blev bara värre. Ont som fasiken hade jag i ryggen och nacken också.

Några timmar senare så skickade min coach mig vidare till nån som kunde knaka ut mig, då armen hade börjat domna bort och jag knappt kunde röra på nacken.

Det gjorde väldigt ont när han knakade ut mig. Men efteråt så kunde jag helt plötsligt lyfta armen över huvudet. Underbart!! På tisdagen kände jag mig väldigt rörlig men på onsdagen kom smärtan tillbaka. Jag har nu oxå fått tillbaka knakandet i nacken som jag hade för några månader sen, den hade precis börjat avta ju..

Så nu till den jobbigaste händelsen förra veckan..

I lördags så var jag och bowlade med några kompisar. Det gjorde ont i hela kroppen, men jag brydde mig inte. Jag var inställd på att smärtan inte ska stoppa mig för att det skoj! Efter bowlingen var jag på väldigt bra humör och vi bestämde oss för att gå vidare till nattklubben som var runt hörnet.

Där dansada jag väldigt mycket. Men började bli väldigt sliten. Min sista dans gav jag verkligen allt och skrattade för fullt hela tiden. Och så skedde det.. Jag vet inte om jag trampade snett eller vad som egentligen hände. Men mitt ben bara vek sig och jag höll på att tuppa av pga smärtan jag kände i hela benet.

Jag hade lyckats vrida mitt knä, igen!

Så typiskt mig!

Ordningsvakterna fick hjälpa mig ut och både de och mina vänner försökte övertala mig att åka in till akuten. Jag tänkte ju att det bara var det samma som förra gången på snowboarden och att det snart skulle gå över, så jag kunde lika gärna bara åka tillbaka till hotellet och sova.

Men gav tillslut upp och gjorde som mina vänner ville. Bilresan till akuten kändes extremt lång. Trodde vi aldrig skulle komma fram. Var fortfarande på gränsen till att tuppa av, så vi hade på kall luft och öppnade fönstrena i bilen. Och det var minusgrader ute.. Stackars min pojkvän som fick köra mig i en iskall bil..

På akuten röntgade dom då det fanns en viss risk att jag hade brutit knät. Men som tur var, så var det bara nått led eller nåt som hade töjts, antagligen det samma som förra gången..

Jag fick med mig kryckor hem och recept på smärtstillande.

Nu hoppar jag fortfarande på kryckor och det stör mig verkligen! Jag bor fyra trappor upp utan hiss!

I söndags kunde jag inte stötta alls på foten. I måndags kunde jag åtminstone sätta ner tårna men inte så mycket mer än så. Idag kan jag faktist stödja lite på tårna också. =) Så jag håller tummarna för att jag imorn kanske kan stödja ännu mera och klarar hoppa runt lite med bara en krycka.

Mitt knä har varit väldigt svullet och jag har bara kunnat ha det i ett läge. Men idag kan jag nästan räta ut det helt, bara några centimeter kvar. Men jag kan fortfarande inte böja det mer än i söndags. Men det böjer sig inte lika mycket åt sidorna längre. Eller jag har mer kraft till att hålla det på plats iaf. =)

Så nästa vecka hoppas jag att jag slipper kryckorna (åtmisnstone ena). Med tanke på att det ändå har blitt så pass mycket bättre på så kort tid. Jag har ändå hyffsat bra "läkekött", även om jag har haft väldigt många skader. ;)

I tisdags var jag hos min läkare igen. Tog med mig sambon, eftersom läkaren inte hjälper mig något.

Den här gången gick han med på att ta intoleranstester, ge mig en remiss till en smärte-doktor och ge mig rätt smärtestillande tabletter (han gav mig den svaga förra gången som knappt hjälper mot min huvudvärk).

Jag funderade också på om han kanske hade svårt att förstå mig p.g.a språket. Med tanke på att han är från asien och jag är svensk, och vi båda ska försöka prata norska. Jag tänkte att det kanske var min norska som var för dålig. Men han förstog ju inte saker som min norska pojkvän sa heller.

Planen är nu att fråga smärte-doktorn, när jag kommer dit, om han kan rekommendera en läkare till mig som är mer inriktad på min sorts problem.

Får se nu efter helgen vad intolerans-testerna visar. Och om han bara tog för mjölk och gluten. Eller om han faktist tog för allt möjligt. Men dom tog ju tre eller fyra rör med blod. Behöver man så mycket blod om man inte ska kolla många ting? Jaja, det återstår att se. =)

Jag var också hos en läkare i måndags. Den som jobbar på IHC. Då fick jag konstaterat att det inte bara är huvudet som tror att jag har ont (som vissa "undersökare" har sagt).

Det var faktist ordentligt ömma muskler speciellt i korsryggen och skulderbladen. Men han trodde inte att det skulle hjälpa med tre månaders behandling hos dom, för att de skulle bli tillr¨ckligt starka för att jag ska kunna börja jobba efter de tre månaderna. Det var ju en nedtur. Men det är bara att börja träna ännu mera och hoppas på det bästa. =)

När jag skrev mitt inlägg häromdagen om köket, så fick jag en kommentar av Vendela.

Och tänkte att jag skulle dela den med er andra som kanske ska renovera hemma. =)

Hon tipsade om sidan www.byggla.se

Dela gör-det-själv projekt

Där har dom just nu tävlingar gällande:

* Höstens härligaste golv vinner 10.000kr på byggmax -slutdatum 17 dec

* Nytt och fräscht kök vinner 2000kr på byggmax -slutdatum 15 nov

Tyvärr så ska vi här hemma börja på köket den 15 november, så den kan jag inte vara med på.

Men golvet vi ska lägga i köket kommer jag lägga upp som bidrag till den förstnämnda tävlingen. =)

Det var väldigt kul att få tips om denna sidan. Och tävlingar är ju alltid skoj. ;)

Igår var det en låång dag på IHC. Det började med träning i nästan två timmar. Och efter det blev det kurs om sömn. Jag avslutade dagen med ett möte med coachen. Där sambon även var med. Vi behövde nämligen råd angående NAV. Vi kom fram till att jag kanske borde test-jobba med något helt annat än restaurang. Och den ideen är jag helt med på. Vi kom fram till vad jag kunde tänka mig att pröva på. Med tanke på att jag har planer om att i framtiden studera på socionom (ursäkta stavningen) -linjen, så var det ganska lätt att finna på flera olika ting jag kunde tänka mig. =)

Jag vill ju tillbaka ut i jobb. Men det är alldeles för mycket negativ stress just nu, på mitt gamla jobb. Så bara jag tänker på att jobba där igen inom snar framtid, så spänner sig hela kroppen..

Nästa vecka har jag fullt ipp på IHS. Egentligen får man bara ha 5 olika ting per vecka. Men på något sätt lyckades jag få 7 olika saker att gå på. Ska träffa läkaren, och få pröva pilates. Och så blir det tre olika kurser. Sömn, uppmärksamhet, och tankens kraft. Ska också träffa coachen, och ha en vanlig träningstid.

Men så är det ju femte veckan också. Det är då dom ska skriva rapporter om oss "patienter". Där dom bestämmer sig för om vi får fortsätta 6 veckor till eller inte. Men jag fick en liten nedtur igår, för coachen var lite osäker på mig. Dom tror absolut att jag skulle må bra av att få vara där 6 veckor till, med tanke på att jag har blitt en anings bättre. Jag har fortfarande de samma plågorna. Men jag är så mycket gladare om dagen. Jag har inte fallit ner i den mörka depressionen som jag kände var på väg.

Och det är ju väldigt positivt. Men dom är osäkra på att jag blir tillräckligt bra för att börja jobba igen. Och kommer man inte ut i jobb igen, så får man inte gå där för NAV, det är ju ändå dom som betalar behandlingen.

Så får bara hålla tummarna att jag får ett positivt svar nästa vecka!! =)

Gårdagens kurs på IHC handlade om ernæring. Men jag känner inte att det gav mig något.

Kursledaren pratade mest om att man ska välja produkter med mindre fett i. T.ex mager ost ist för vanlig. kesella istället för creme fraiche, osv..

Och ända tillskottet man skulle ta var fiskolja med a- och d-vitaminer. Resten ska man få i sig genom maten.

Fick också veta att konstgjort socker var absolut inte farligt att ta. Det var helt okej att äta det, så länge du höll dig till samma mängd som du hade gjort med vanligt socker. (?)

Något nytt för mig var att ketchup var supernyttigt, om man inte räknade med sockerinnehållet.. Så om man inte tyckte om vanlig tomat, så var ketchup ett superbra alternativ. Och ju mer behandlat tomaten har blivit, desto nyttigare blir den. (?????)

Jag försökte fråga lite om supermat, eftersom jag fått väldigt stort intresse av det. Men det var bara dumt enligt henne. För "man ska veta vad man stoppar i sig". Men jag tänker lite sån att det står ju vad saker och ting innehåller. Och menar då att kokosvattnet jag beställer, ger mig mer fakta om vad det innehåller, än alla olika yoghurtar som hon sa att vi skulle dricka. Och ketchup! Det innehåller ju en massa konstiga ting!

Vet du vad alla namnen på innehållsförteckningar betyder? Det gör iaf inte jag!

Kokosolja var också superdåligt att stoppa i sig. Jag berättade lite om det jag har läst om kokosolja, men det var hon inte intresserad i, utan hon sa att margarin var det bästa att steka ting i. Supermat var lureri enligt henne.

Men jag vet inte jag. Hon var väldigt sån att man skulle räkna kalorier och produkter med konstgjort socker och mindre fett i. Och var inte öppen för andra tankesätt. Det kändes som att vi var lite på "fatcamp". Även fast hälften av dom som var där, inte alls var överviktiga.

Så att vara på den kursen känns faktist helt onödigt för mig. Tror faktist de flesta andra som var där, också kände att hon var lite speciell. Alla vet väl att det är bra och välja sundare alternativ. Det var ju inte därför vi var där. Jag hade iaf fått en helt annan uppfattning. Att vi skulle få veta mer info om olika matvarer och vad det gör med kroppen. Att om man t.ex hade vissa problem så skulle man undvika för mycket av en viss ting, och kanske tänka på att börja äta en mer av en annan ting.

Inte att hon ska sälja vissa varumärken när det gäller "bra mat".

Så kör nog mitt egna race ändå. Och fortsätter med supermat som jag faktist känner ger mig något. âven om det var något som hon absolut inte höll med om.

Allt var ju inte negativt. Vi pratade en del om vätska och hur viktigt det var att dricka speciellt när vi tränade. Och det håller jag såklart med om. Men helheten av kursen ser jag inte som något nyttigt för mig egentligen.