I tisdags var jag hos min läkare igen. Tog med mig sambon, eftersom läkaren inte hjälper mig något.

Den här gången gick han med på att ta intoleranstester, ge mig en remiss till en smärte-doktor och ge mig rätt smärtestillande tabletter (han gav mig den svaga förra gången som knappt hjälper mot min huvudvärk).

Jag funderade också på om han kanske hade svårt att förstå mig p.g.a språket. Med tanke på att han är från asien och jag är svensk, och vi båda ska försöka prata norska. Jag tänkte att det kanske var min norska som var för dålig. Men han förstog ju inte saker som min norska pojkvän sa heller.

Planen är nu att fråga smärte-doktorn, när jag kommer dit, om han kan rekommendera en läkare till mig som är mer inriktad på min sorts problem.

Får se nu efter helgen vad intolerans-testerna visar. Och om han bara tog för mjölk och gluten. Eller om han faktist tog för allt möjligt. Men dom tog ju tre eller fyra rör med blod. Behöver man så mycket blod om man inte ska kolla många ting? Jaja, det återstår att se. =)

Jag var också hos en läkare i måndags. Den som jobbar på IHC. Då fick jag konstaterat att det inte bara är huvudet som tror att jag har ont (som vissa "undersökare" har sagt).

Det var faktist ordentligt ömma muskler speciellt i korsryggen och skulderbladen. Men han trodde inte att det skulle hjälpa med tre månaders behandling hos dom, för att de skulle bli tillr¨ckligt starka för att jag ska kunna börja jobba efter de tre månaderna. Det var ju en nedtur. Men det är bara att börja träna ännu mera och hoppas på det bästa. =)

Igår var det en låång dag på IHC. Det började med träning i nästan två timmar. Och efter det blev det kurs om sömn. Jag avslutade dagen med ett möte med coachen. Där sambon även var med. Vi behövde nämligen råd angående NAV. Vi kom fram till att jag kanske borde test-jobba med något helt annat än restaurang. Och den ideen är jag helt med på. Vi kom fram till vad jag kunde tänka mig att pröva på. Med tanke på att jag har planer om att i framtiden studera på socionom (ursäkta stavningen) -linjen, så var det ganska lätt att finna på flera olika ting jag kunde tänka mig. =)

Jag vill ju tillbaka ut i jobb. Men det är alldeles för mycket negativ stress just nu, på mitt gamla jobb. Så bara jag tänker på att jobba där igen inom snar framtid, så spänner sig hela kroppen..

Nästa vecka har jag fullt ipp på IHS. Egentligen får man bara ha 5 olika ting per vecka. Men på något sätt lyckades jag få 7 olika saker att gå på. Ska träffa läkaren, och få pröva pilates. Och så blir det tre olika kurser. Sömn, uppmärksamhet, och tankens kraft. Ska också träffa coachen, och ha en vanlig träningstid.

Men så är det ju femte veckan också. Det är då dom ska skriva rapporter om oss "patienter". Där dom bestämmer sig för om vi får fortsätta 6 veckor till eller inte. Men jag fick en liten nedtur igår, för coachen var lite osäker på mig. Dom tror absolut att jag skulle må bra av att få vara där 6 veckor till, med tanke på att jag har blitt en anings bättre. Jag har fortfarande de samma plågorna. Men jag är så mycket gladare om dagen. Jag har inte fallit ner i den mörka depressionen som jag kände var på väg.

Och det är ju väldigt positivt. Men dom är osäkra på att jag blir tillräckligt bra för att börja jobba igen. Och kommer man inte ut i jobb igen, så får man inte gå där för NAV, det är ju ändå dom som betalar behandlingen.

Så får bara hålla tummarna att jag får ett positivt svar nästa vecka!! =)

Ja, som rubriken säger, så hade jag möte med NAV idag. Och det fick hela min dag till att bli negativ!!

Det började med att det bara var jag och min saksbehandlare som kom till mötet i tid. Ca 10-15 minuter senare kommer min fastläkare. Men varken bedriftsläkaren eller min chef dyker upp på mötet.

Självklart så satt saksbehandlaren och kommenterade detta många gånger under mötet, och sa att vi inte kunde komma fram till något, så länge min arbetsgivare inte var där.

När jag sen ringer chefen efter mötet, så försökte hon bara bortförklara sig om varför hon inte kom. Hon som skröt så mycket förrut, om att hon skulle stötta mig mot NAV... Tack för den..

Det lilla jag fick reda på under mötet var iaf att jag inte får fortsätta min behandling efter 20 novmeber, eftersom jag då inte längre får sjukpengar. Men det är väl inte mitt fel att det är så lång väntetid till att komma in på behandlingen? Jag har ju stått i kö sedan 1 maj. Och så var det dessutom NAV som sökte in mig på fel behandling först.

Jag fick också höra att jag kanske inte kommer få arbetsavklaringspengar. Utan att det var större chans för mig att få pengar om jag sa upp mig från jobbet och istället fick pengar som arbetslös. Men det är en 8-veckors period då först, där man inte får några pengar alls..

Saksbehandlaren sa också att jag borde gå ut i arbete igen. Att jag ska söka nytt jobb och jobba 100%.

Men vem vill anställa en som egentligen är 100% sjukskriven?

Hon berättade för mig att hon häromdagen hade suttit på ett cafee halv nio på morronen, och där skedde det ju n¨stan ingenting, så där kunde jag ju absolut jobba! Jag svarade med att det kanske var lugnet före stormen!? De flesta cafeer och restauranger har väl "dötider" där det kanske inte är så mycket gäster just då. Men sen kommer ju stressen vid vissa tidspunkter.

Svaret hennes var att jag kunde bli extra-anställd på de lugna tidspunkterna.

(?????)

Min n¨sta fråga: Vem anställer någon som extra-arbetare, på de lugna tidsperioderna? Ska jag då jobba två timmar, sen ha ledigt 2-4 timmar, för att sen kanske jobba i två timmar till, och sen ha ledigt i nästa rusch igen?

Fick också höra att alla människor får faktist lite ont här och där väldigt ofta, men man kan ju faktist jobba ändå! Hon sammanliknade mina problem med att bli lite trött i en arm efter många timmars hårt arbetande, och att man kan få ett litet tryck i bröstkorgen om man har det väldigt stressigt och inser att man inte hinner med allt man ska göra under dagen..

Mina problem är inte äns i närheten av det där!

Pröva med att först inte få sova på hela natten, för hur du än vrider och vänder på dig, så går det inte att finna ett enda bra sätt att ligga på. Efter det ska du upp ur sängen, men känner att kroppen inte fungerar eller har någon ork, för att den inte fått någon vila. Och huvudet.. ja det var lääänge sen du klarade att ha ett klart huvud, delvis pga sömnbrist, men också en hel del annat spelar in där. T.ex att du inte vet varför du är sjuk, eller vad du ska göra för att må bättre, då läkaren inte ger dig någon diagnos, eller ens bryr sig om att undersöka dig. Och att du är deprimerad och har ångest. Du oroar dig för framtiden. Du undrar vad du gjorde för fel som helt plötsligt fick så helsikes ont i kroppen så att du inte klarade av att röra dig på jobbet. Du fick dessutom dåligt närminne bara sådär på ett klick. Du klarar inte av att fokusera dina tankar om vad dagen har att bjuda på.

Sen när du väl kommit upp ur sängen, så ska du få i dig frukost. Men hur ska det gå om du inte har någon ordentlig aptit? Du känner att magen kurrar och är i behov av mat, Men vad du än plockar fram, får magen att vrida på sig.

Sen ska du kanske ta en dusch. Men oavsett om du duschar kallt eller varmt, eller ljummet, så blir du alldeles svimfärdig (även fast du tvingade i dig frukost).

Sen ska du överleva dagen. Du har ingen ork till att göra något. Du tycker att det är jobbigt att bara ta en kaffe med en kompis. Du vill liksom inte se folk. Du blir irriterad bara någon säger något till dig. Om det så bara är din sambo som frågar vad du vill ha till middag..

Att gå utanför dörren skrämmer dig:

-Kommer du kräkas bland folk igen? Kommer du svimma av utmattning? Kommer du sätta dig ner på marken och känna att du inte orkar ta dig hem?

Och när du är hemma:

Hur spännande är det att se på tv och upptäcka att tvn inte ens är påslagen, när du faktist suttit där i flera timmar?

Hur kul är det att stoppa in smutstvätten i tvättmaskinen, när du sen inte ens klarar av att hänga upp den på tork. För din kropp skriker av smärta. Och dammsuga! Det är ju en av de värsta tingen! Det var ju t.o.m jobbigt innan du blev sjuk. Hur ska du klara det nu?

Du är orolig i bena. Ont i skulderbladen och korsryggen. Nacken och axlarna är superspända. Och självklart får du ont i andra kroppsdelar lite fram och tillbaka (olika varje dag). Käkarna sitter halvt fast, så du får svårt att prata, skratta och äta.

När kvällen börjar komma, så kommer också febern. Du får influensa-känsla i hela kroppen. Och har du försökt vara lite aktiv under dagen, så känns febern ännu värre. Du är väldigt utsliten, både i kropp och huvud. Orkar inte lyfta på en arm, och orkar heller inte att tänka.

Någon gång under dagen eller kvällen så kanske du somnar av ren utmattning om du har tur, men den håller bara i sig i två-tre timmar. För sen vaknar du av smärtan. Och såklart kan du inte somna om igen.

Sen kan du ju pröva på att vakna upp med en värre dag. Då du är helt förlamad. Någon måste vända dig, åt dig. Någon måste lyfta upp dig för att du ska kunna sitta halvt upp för att få i dig vätska. Du kan inte röra på en enda kroppsdel, samtidigt som allt gör så förbannat ont och behöver röras på.

Du kanske är helt svimfärdig hela tiden. Och ögonen kan inte fokusera på en endaste ting. Allt går bara runt. Och fastän du ligger på golvet, så känns det som att du åker karusell och ska ramla ner till våningen under. Börjar du hyperventilera och bestämmer dig för att åka in till akuten, då du tror att något är fel på dig.. Ingen idee!! Dom säger bara att du är magsjuk och skickar hem dig igen! Även om du redan varit där för samma symptomer, flera gånger i månaden sista tiden.

Testa du smärtestillande, inflammations hämmande och sömntabletter! Det funkar inte hur gärna du än vill!

Om du klarar att gå igenom sådana dagar, och dessutom klarar att jobba 100%?! Då ska du fan mig ha en stor applåd! Och då kan vi börja jämnföra du och jag!

I måndags så var det äntligen dags för att starta min behandling på hälsocentret. =)

Vi startade med ett info-möte där vi fick reda på lite mer om vad som kommer att ske där. Och vi fick berätta lite snabbt för de andra, varför vi var där.

Vi fick också schema för första veckan, som mest går ut på att träffa de olika personerna som kommer jobba med oss.

Så i tisdags åkte jag tillbaka för att träffa fysioterapeuten. Och fick rabbla upp allt det samma som jag berättat för alla andra jag har fått träffa. Och hon kom bl.a fram till att det måste göras mera blodprover på mig. Så har nu fått lämna mina journaler dit. Så får vi se vad dom gör.

Idag var jag ju där för att träffa coachen. Hon ska väl fungera som psykolog om jag förstått det rätt. För varje vecka ska man ha ett individuellt möte med henne, där man får prata av sig, och även gå igenom veckan som har varit. Hon har tydligen gått flera kurser när det gäller "lightning process" eller vad det heter. Jag är väldigt osäker på namnet. Men det är något som många med ME och fibromyalgi går på. Så hon ska lära ute det hon kan inom det, till mig och en annan i min grupp. Det ser jag verkligen framemot.

Imorn ska jag på min första träning där. Och både coachen och fysioterapeuten har sagt till mig att jag absolut inte ska känna press på träningarna. För klarar jag inte allt så är det bara så. Och att min situation tydligen var speciell. Att när jag mår för dåligt så får jag bara avbryta och åka hem om jag vill.

På ett sätt känns det ändå bra att veta om det. Att dom förstår och inte vill bränna ut mig. Men samtidigt är det inte kul att få höra att jag kanske inte klarar av allt som ska göras.

Egentligen ska timmarna där vara så pass uppdelat så att man helst tar en "sak" per dag. Men nästa vecka ska jag bara dit tre dagar, men går fortfarande på fem olika "saker". För dom ville inte tvinga dit mig för mycket. Med tanke på att det tar mig 1 timme att åka dit. Så då ska vi testa och se om jag klarar av att vara där 4-5 timmar per gång. Då en "sak" består av ca två timmar.

Jag hoppas verkligen att hälsocentret är grejen för mig! Att jag blir bättre av att gå där! Det är ju så mycket olika ting på samma ställe. Och jag kommer ju ha fullt upp närmsta månaderna där. Jag har ju egentligen inte fått nån ordentlig hjälp tidigare. Fysioterapeuten jag gick till tidigare lyssnade inte på vad jag sa. Och jag fick göra samma övningar som andra personen som inte led av samma sak som mig.

Och på manuell terapi skedde det inte så mycket egentligen.

Så det känns ändå bra nu på det nya stället. Men det är ju också bara första veckan. Jag har varit positiv i början, tidigare också..

Håll tummarna! ;)

Jag kom faktist iväg till stan idag. Det var kul att träffa någon och bara ta en middag och prata strunt. Det behnövs oftare.

Men fy så det känns i kroppen nu när jag är hemma igen. Var inte borta många timmar, men ont har jag ändå.

Då är det väl kanske inte så konstigt att jag oftast väljer att stanna hemma?

Att gå ut från lägenheten betyder ännu mera smärta för mig.

Jag ska försöka hålla mig kortfattad om dagens olika händelser. Men bli nog en del text ändå.. =)

Det började med att jag gick till läkaren. Där spelade han helt ovetandes om min depression, som vi faktist pratat om flera gånger. Psykologen jag träffade har nämligen berättat för honom att jag scorade väldigt högt på testet. Och så har han fått för sig att smärtan jag har i kroppen har kommit pga att jag är deppig. Varför säger alla så? Ont fick jag på sommaren. Deppig blev jag flera månader senare, pga att jag var orolig då ingen kunde hjälpa mig. Och då förra läkaren sa att jag kanske har MS, bl.a

Jag lyckades få ut mina journaler också. Och där har den nya läkaren faktist skrivit flera gånger om att jag är deppig. Alltså har han noll koll på vad han själv har sagt under tidigare samtal.

I journalerna (från två läkare och en reumatalog) står det på flera ställen att det har gjorts undersökningar för fibromyalgi, och att testerna visade negativt. Inga sådana tester har gjorts! Jag har läst på. Jag vet vad för slags "test" som ska göras.

Men senare i journalerna så står det att jag har fibromyalgi iaf. Vilket test visade det? Blodprovet där dom såg att jag hade järnbrist? Idioter!

Sen drog jag vidare till jobbet där jag skulle träffa chefen "runt 12-tiden". Jag var där 11.50 Då satt hon fortsatt i möte. När hon väl var klar så skulle hon "bara" göra det. Och så igen "bara" göra det.. Så höll det på ett tag. När hon tillslut fick tid till att prata med mig, så tog det väl ca två minuter, så var hon tvungen att prata i telefon och ta en cigg-paus.. Ja, så fortsatte det..

Tillslut fick hon tid igen. Men då kom en gammal anställd in på besök. Så helt plötsligt fanns jag inte igen.. När jag varit där i 1.5 timme så gav jag upp. Jag försökte åter igen att prata med na, då tyckte hon att jag skulle gå hem och tänka lite på det vi egentligen skulle prata om idag? What?

Jag bad henne även att ringa NAV, som vi kom fram till i fredags, att vi skulle göra idag!! Men nej. Hon skulle göra det nån halvtimme senare. Så jag drog hem.

Så varför skulle hon tvinga dit mig på ett möte när hon egentligen inte ville ha ett möte med mig? Hon vet hur tufft det är för mig att ta mig in till stan och till jobbet.

Väl hemma så ringde jag till NAV själv. Jag lyckades fiska fram ett datum på mitt "6-månaders möte". Som inte är förräns 1:a november.. Då har jag varit sjukskriven i ett år, minus tre veckor.

När bedriftsläkaren ringde dit förra veckan så sa dom att det skulle ta högst tre veckor till mötet. Nu tog det alltså nästan 6 veckor.

Och det här mötet skulle jag egentligen ha haft för över fyra månader sen!

I november är det meningen att jag ska ha ett annat möte med NAV, eftersom jag måste söka efter nån speciell form av pengar efter ett års sjukskrivning. När fan ska jag då få det mötet? Mars? April?

Idag har det verkligen inte varit min dag. Har surat sen jag kom hem.

Hur ska man ha tid till att bli frisk, när det hela tiden ska vara så jäkla mycket strul? Jag blir ju inte mindre deppig av det precis!

Som en bedriftsläkaren sa till mig: Man måste vara frisk för att faktist orka att vara sjuk. Man måste jobba jäkligt hårt, fastän man egentligen ska vara hemma och vila upp sig.

Idag var jag iväg på hälsocentret igen. Skulle få svar på om jag ska få gå där eller inte. Först var det ett negativt svar, som ganska fort blev positivt.

Jag få nämligen inte gå där, på just den behandlingen som jag har blitt sökt på. MEN, psykologen ska be NAV att söka in mig på en annan behandling som dom har där. Den är ungefär den samma. Men inte samma tidspress. Jag ska ha börjat jobba när jag är klar där efter 12 veckor. Istället för att vara tvungen å jobba heltid efter 18 veckor.

Så nu håller jag tummarna på att NAV går med på det. Min saksbehandlare har jag ju som bekant problem med. Hon på hälsocentret har också försökt få tag på henne. Men inte lyckats.

Något annat som hon berättade var att hon hade pratat med min läkare. Och frågat om vilka planer han hade för mig närmsta tiden, angående utredningar. Och han svarade på att han inte planerat något alls. Han har ombestämt sig och tänker inte ge mig gastroskopi, och inte heller allergitester.

Det kom lite som en chock. Vad är det för läkare som inte tänker hjälpa mig med att utreda varför jag är sjuk???

Nu måste jag ju byta läkare helt enkelt!!

Tänkte fråga bedriftsläkaren på fredag om hon kan rekommendera någon som kunde passa mig. Det här funkar ju inte längre.

Imorn ska jag ringa ett ställe där dom kollar allergier. Vet inte ens vad testet kallas. Men där kollar dom allt iaf. Inte bara det vanligaste som laktos och gluten. Utan även specifika matvarer och kemikalier. Tänkte kolla om jag är allergisk mot katt också. Eftersom jag sista åren haft så mycket problem med det. Tycker bara att det är så konstigt, för jag har bott med katter i 21 år. Men kan ju hända att det bara är en vane-ting. =)

Så nu är det bara att hålla tummarna (igen) på att saker och ting sker snart. Börjar bli så jäkla trött på allt det här nu. Vill bara bli frisk, eller åtminstone få veta varför jag mår som jag mår, så jag vet vad jag ska göra för att må bättre...

Nu är jag asförbannad!

Dagen började ändå bra, då jag var på manuell terapi. Han var j¨ttepositiv och fick mig på bra humör.

Men... så kom jag till min läkare, och där vändes allt till det negativa istället.

Han var inte alls intresserad i något jag sa. Han ville bara ge mig ny sjukskrivning och sen skicka hem mig.

Jag frågade han om vi kunde kolla nå tester på min mage, eventuellt allergi eller något. Som han faktist sa förra gången att vi skulle göra idag. Men nej. Jag ska vänta ytterliggare någon månad innan han gör något. Och då kanske jag får remiss till gastroskopi, eller vad det heter. Sån när dom kollar med kamera i magen.

Det pratade han också om, förra gången jag var där. Att vi skulle prata mer om det idag.

Jag frågade också det här om yrkesskada. Svaret jag fick var att det räknas bara som yrkesskada om man har slagit sig eller liknande på jobbet. Har det bara vuxit fram smärta så räknas det inte. Det låter ju väldigt skumt tyckte jag. Då min sambo inte slog sig på jobbet. Men han har fått sin prolaps som yrkesskada!!

Min manuella terapeut sa imorse att han hade pratat med min läkare som hade lovat honom att han skulle ta tag i, speciellt mina magproblem idag. Men han brydde sig ju inte alls.

Han ville bara ge mig en sjukskrivning och att jag sen skulle gå. Så fort jag började ställa mina frågor så verkade han så ointresserad.

Blir så irriterad!

Det är ju precis det problemet jag hade med min förra läkare! Jag orkar inte gå i många månader till med en problematisk läkare som inte vill lösa problemen!

Men om jag nu byter till en ny, igen, kommer jag hitta rätt då? Eller kommer det bli samma sak en tredje gång?

När jag var där så blev jag ju halvt chockad över hur han var. Förrut har han ju alltid haft ursäkten att han inte haft min journal. Men nu har han haft den i några veckor. Plus att terapeuten har gett han sin journal på mig också..

Så idag hade han inga ursäkter på att inte bry sig. Ändå blev det så här!

Och mitt i allt så glömde jag helt av att ta upp det här med mina käkar! Så jag får bara leva på paracet ett tag och så får jag ta upp det med psykologen imorn på hälsocentret.

Förhoppningsvis så får jag ju svar imorn, på om jag får gå där eller inte. Eller om hon har fått svar från NAV om någon annan form av behandling som jag kan få.

Jag får helt enkelt hålla tummarna på att imorn blir en bättre dag, med positiva svar....