Igår var det segt. Med tanke på hur mycket jag varit utanför huset sista dagarna, så var kroppen ganska förstörd igår. Jag låg på soffan i många timmar och bara var zombie.

Men tillslut kom jag upp och lyckades göra chokladen som jag skulle ge bort.

Och för engångs skull, så tog jag tunnelbanan istället för taxi, in till stan. Gick ganska bra! =)

Skulle på fridays för att fira min kompis som fyllde 25. Fick bli kycklingburgaren igen! Var sjukt sugen på pasta egentligen, men den är dom usel på att göra där.

Lyckades också med att dricka två drinkar! =)

Först blev det en blå lite småsur en, medans vi väntade på maten. Och efter maten blev det en milkshake med bailys i. Men den smakade mest banan bara.

Det var faktist väldigt trevligt att komma ut och möta kompisar.

Men jag känner i kroppen idag, att jag har vart ute alldeles för mycket den här veckan.

Kommer jag in på hälsocentret så ska jag gå där 3-4 ggr i veckan, plus att jag ska jobba samtidigt. Känner att det inte kommer funka. Men jag vill så gärna!

Hoppas jag iaf får prova det. I värsta fall så blir jag utkickad. Men då har jag iaf försökt!

I tisdags så åkte jag till hälsocentret igen. Skulle träffa psykologen för en andra utvurdering. Hon ville ge mig diagnoserna: deppression och angst.

Jag har aldrig trott att jag har ångest!!!! För mig är det panik, och det har jag inte.

Men jag scorade tydligen ganska högst på bägge testerna. Men eftersom det är mest fysiska symptom, så skulle de avvakta lite med att ge mig diagnoserna, för att se om jag kanske blir bättre av att få behandling där.

Fick också höra att hon fortfarande inte lyckats bestämma sig för om jag ska få gå där eller inte. Så jag måste tillbaka nästa vecka igen. Och förhoppningsvis får jag svar då. Hon skulle ringa upp NAV för att finna ut om jag kunde få behandling någon annanstans. Då hon egentligen tycker att jag är för sjuk för att gå där.

Tänk om jag hade fått hjälp för ett halvår sen, då kanske jag hade kunnat gå där och blitt frisk på fyra månader.. Nu har det ju gått så pass länge att jag är ännu dåligare och kanske t.o.m för dålig.

På vägen hem så besökte jag jobbet en snabbis. Chefen tyckte det var jättekonstigt att jag kanske inte skulle få gå på hälsocentret. Att dom kunde ställa såna krav på att jag skulle bli helt frisk på fyra månader. Och helt plötsligt ska hon låtsas som att hon är sååå intresserad av att jag ska bli bra igen.

Vad med att kanske ringa mig imellanåt och fråga hur det går med mig?

Det blir så falskt annars..

När jag kom hem igen så drog jag ganska snabbt iväg till sambons familj, dom skulle få lite ting från oss som vi egentligen hade tänkt kasta. Men som dom hade mer behov av.

Och sen drog vi iväg för att äntlgitn beställa soffa och stol.

Vi fick ju aldrig bestämt oss förra gången vi var iväg.

Nu blev det att vi byggde ihop en egen soffa. Men den hamnade ändå bara på 13 000. Det var en positiv överraskning! Dom hade nämligen rabatt på allt där, just den här veckan. Så ganska glad att vi inte beställde förra gången. =)

Sambons lyckades ändra sig om sin stressless stol också i sista minuten. Från början så valde han mellan två som kostade nästan 20 000 var. Han tyckte den ena var finare men den andra var skönare.

Men så testsatt han ganska mycket i en tredje stol (den jag tyckte var mest bekväm) och bestämde sig tillslut för den. Och vi blev positivt överraskade igen! För den stolen hamnade bara på 10 000.

Så vi hamnade på 23 tusen istället för 40-45, som vi hade räknat med. Underbart! Mer pengar över till en bil! =)

Men vi får ju inte sakerna förräns om tidigast 6 veckor..

Vi lyckades också få väldigt lika tyg på både stolen och soffan. T.o.m säljaren blev överraskad. Han sa det att han alltid säger nej till att försöka matcha tygen så lika som möjligt. Då kunderna aldrig finner något som ser likadant ut. Men vi fann typ två som var av samma grovhet och bara en minimal nyans-skillnad. Stolen blir pyttelite ljusare än soffan. Men den står ju oavsett på sidan. Så det gör inget.

Så kvällen slutade ganska bra iaf. =)

âven om jag var sjukt sliten igen. Blir så irriterad på att jag knappt klarar av saker som egentligen inte är så energikrävande..

I måndags så fyllde ju sambon år.. Så jag började med att göra vanlig pannkaka till frukost. ¨Dom få gångerna jag gör pannkaka, så gör jag den tjocka amerikanska varianten. Så han blev ganska glad över att förengångs skull få den tunna vanliga. =)

Sen drog jag till hälsocentret för att träffa läkaren. Han sa att jag var urladdad. Det är typ det samma som utbränd. Men att jag fortfarande funkar ganska bra mentalt. Och han ville att jag skulle gå hos dom på rehab.

Han kände en del på min kropp, speciellt ryggen och min onda fot. Han blev faktist förvånad över hur pass överrörlig jag är. Och sa att det kommer ta tid och krävas extra mycket från mig, för att bli bra i musklerna.

Men han trodde iaf att deras program skulle passa utmärkt på mig.

Så med den glada nyheten åkte jag in till stan för att köpa sambons första present, medans jag väntade på att han skulle komma in och möta mig.

Det blev två av hans favorit-cigarrer. =) Han fick inte fler, för dom kosta 290kr (!!!) st. ;)

Sen mötte jag upp sambon och vi gick till expert. Han har nämligen önskat sig en gps till bilen vi ska köpa. Men självklart så hade dom inte den modellen inne, så han fick beställa den på internet när vi kom hem sen.

Och så blev det middag på fridays. Jag testade deras kyckling-burgare. Den var faktist riktigt god. =) Rekommenderas!

När vi väl var hemma igen så var jag helt slut. Ont överallt! Så gick och la mig på sängen. Stackars pojken fick sitta ute på soffan och röka en cigarr för sig själv. Men vi hade stannat på bolaget på vägen hem så jag kunde köpa en konjak till han. Så han fick mysa lite medans jag vila.

Han verkade väldigt nöjd över sin dag. âven fast jag inte var så sällskaplig på kvällen. =)